Wuyi Shan - Dag 1

Efter några dagar i Shanghai så bestämde vi oss för att åka vidare. Vi hade först ingen aning om var vi ville åka, mer än att vi ville söderut på grund av att vi frös så otroligt mycket under tiden i Shanghai. I Kina verkar de tycka att det är helt normalt att ha fönstren öppna trots att det är nästan nollgradigt ute. Efter lite research så hittade vi en liten håla med ett fint berg som vi bestämde oss för att åka till. Nästa steg var att boka ett hostel, vilket inte var det lättaste då ingen vi ringde till pratade engelska. Till sist lyckades vi i vilket fall boka ett rum på ett ställa som verkade okej.

Nästa dag åkte vi till tågstationen för att sen ägna ca 10 timmar på tåget söderut. Vi hade ingen karta över det nya stället som vi skulle till men vi var lugna för vi hade lyckats att boka pick-up service så de skulle komma och plocka upp oss på tågstationen. Under slutet av tågresan så ringer de oss från hostelet och säger hej på kinesiska några gånger. Vi fattar ingenting men inser efter några rundor av "Hej på kinesiska" att vi inte kommer att kunna få ur dom något vettigt. Fakta om kineser i Wuyi Shan. De kan säga två saker på engelska: Hello samt I speak very poor english. Fakta om vad vi kan på kinesiska: Hej och tack. Detta leder till kommunikation = 0.

Som tur var så stod det ändå en snubbe på tågstationen och väntade på oss. Han välkomnade oss genom att säga Hello, I speak very poor english. Sedan åkte vi till hostelet som visade sig vara ett stort, kallt och exklusivt hotell.

På tåget...

Framme på hotellet.

Försöker hitta var vi ska på våran kinesiska karta.

Nästa dag skulle vi försöka ta oss till de fina bergen som vi läst om. Lättare sagt än gjort då ingen pratar engelska. Men efter lite pekande på kartan som vi fått lyckades vi få en alkohol-stinkade gubbe att köra oss i hans cykeltaxi till platsen dit vi ville. Sen tog det oss en liten stund innan vi lyckades skaka av honom och andra snubbar som ville guida oss upp på berget för pengar. Efter det gjorde vi i vilket fall en vandring upp på en av topparna.

Eller nja... Själv kom jag inte hela vägen upp då min höjdrädsla slog in på ett ställe då vi var tvugna att gå precis bredvid ett stup på en smal liten stig. Det gick inte alls. Så Anden placerade mig där på vägen medan hon besteg resten av berget.


På kvällen kände vi oss väldigt sjuka och trötta och bestämde oss för att lyckas hitta lite mat och bara hänga på hotellet. Lättare sagt än gjort att hitta en supermarket att handla lite mat på... men efter vi lyckats få en person med lite engelska kunskaper på telefon som kunde tolka åt oss så körde en av arbetarna på hotellet oss till ett ställe där vi kunde handla lite mat. Minns inte exakt men jag tror allt ovan gick på under hundringen. Observera då också att Anden köpte en deo och vi båda köpte pennor och papper. Det var helt enkelt billigt.

Kommentarer
Postat av: Farmor

Vilka tjusiga bilder ! Förstår din höjdrädsla - jag som gillar att klättra högt skulle nog också tvekat.Det såg nästan ut som Åsa där du ligger på sängen och studerar kartan.

2011-01-20 @ 18:02:57
URL: http://verrokoreablogg.se
Postat av: Kattis

Fina bilder .Det såg värkligen högt ut!

2011-01-22 @ 17:01:25
Postat av: Kattis

Bananskal??????????????????

2011-01-22 @ 17:03:07
Postat av: Veronika

haha, ja det var verkligen högt. Och när vi var nästan högst upp så hängde det plötsligt ett bananskal i ett träd. Jättekonstigt :)

2011-01-22 @ 18:30:54
URL: http://verrokorea.blogg.se/
Postat av: Farmor

Vill på detta sätt gratulera Kristofer på födelsedagen. Hoppas allt är OK.

2011-01-23 @ 20:41:54
URL: http://verrokoreablogg.se
Postat av: Farmor

Vill på detta sätt gratulera Kristofer på födelsedagen. Hoppas allt är OK.

2011-01-23 @ 20:42:56
URL: http://verrokoreablogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0